Depression och ångeststörningar är bland de vanligaste psykiska hälsoproblemen i Sverige. Depression kännetecknas av ihållande nedstämdhet, förlorad lust och energibrist som påverkar vardagslivet under minst två veckor. Det finns flera former av depression, inklusive egentlig depression, dystymi och säsongsdepression. Ångest manifesteras genom oro, rädsla och fysiska symptom som hjärtklappning och svettningar.
Olika typer av depression inkluderar unipolär depression, återkommande depressiva episoder och depression med psykotiska inslag. Ångeststörningar omfattar generaliserat ångestsyndrom, panikstörning, social fobi och specifika fobier. Båda tillstånden kan förekomma samtidigt och kräver individuell bedömning för optimal behandling.
Modern farmakologisk behandling av depression och ångest bygger på flera läkemedelsgrupper. SSRI-preparat som sertralin, escitalopram och fluoxetin är ofta förstahandsval tack vare deras goda effekt och tolerabilitet. SNRI-läkemedel som venlafaxin och duloxetin erbjuder alternativ vid otillräcklig respons på SSRI.
Tricykliska antidepressiva används vid svårbehandlad depression, medan bensodiazepiner kan vara aktuella för kortvarig behandling av svår ångest. Behandlingsvalet baseras på symptombild, tidigare behandlingsrespons och individuella faktorer.
I Sverige finns ett brett utbud av receptbelagda antidepressiva och ångestdämpande läkemedel tillgängliga genom apotek. Dosering och behandlingslängd anpassas individuellt, ofta med gradvis upptrappning av dosen. Viktiga säkerhetsaspekter inkluderar:
Bipolär sjukdom är en kronisk psykisk störning som kännetecknas av återkommande episoder av mani eller hypomani och depression. Maniska episoder innebär förhöjd stämning, ökad energi, nedsatt sömnbehov och ibland bristande realitetsorientering. Depressiva episoder liknar unipolär depression men kan vara mer svårbehandlade.
Typ I bipolär sjukdom inkluderar minst en manisk episod, medan Typ II kännetecknas av hypomaniska episoder och svår depression. Sjukdomen kräver livslång behandling för att förebygga återfall och stabilisera humöret. Tidig diagnos och adekvat behandling är avgörande för prognosen och livskvaliteten.
Litium betraktas som guldstandard för bipolär behandling och har dokumenterad effekt både mot mani och för återfallsprevention. Behandling med litium kräver regelbunden blodkontroll för att säkerställa terapeutiska nivåer och undvika toxicitet.
Antikonvulsiva medel som valproat och lamotrigin erbjuder alternativ med olika effektprofiler. Atypiska antipsykotika används vid akut mani och som underhållsbehandling. Moderna behandlingsstrategier inkluderar ofta kombinationer av läkemedel för optimal humörstabilisering:
Behandlingen anpassas efter sjukdomsfas, tidigare respons och individuella faktorer. Regelbunden uppföljning och patientutbildning är centrala komponenter i den framgångsrika behandlingen av bipolär sjukdom.
Schizofreni och psykotiska störningar kännetecknas av förändrad verklighetsuppfattning och störd tankeförmåga. Psykotiska symptom delas in i positiva och negativa symptom. Positiva symptom inkluderar hallucinationer, vanföreställningar och desorganiserat tänkande, medan negativa symptom omfattar minskad känslomässig uttrycksförmåga, social tillbakadragenhet och nedsatt motivation.
Schizofreni är den mest kända psykotiska störningen, men det finns även andra tillstånd som kortvarig psykotisk störning och schizoaffektiv störning. Tidig diagnostik och intervention är avgörande för prognosen. Studier visar att snabb behandlingsinsats kan förbättra långsiktiga utfall och minska risken för återfall.
Behandlingen av psykotiska störningar bygger främst på antipsykotiska läkemedel. Dessa delas in i typiska (första generationens) och atypiska (andra generationens) antipsykotika. Typiska antipsykotika som haloperidol och klorpromazin har stark effekt mot positiva symptom men kan ge betydande motoriska biverkningar.
Atypiska antipsykotika som risperidon, olanzapin och quetiapin erbjuder bredare effekt och färre motoriska biverkningar. För långtidsbehandling finns injektionspreparat som ges månadsvis eller var tredje månad, vilket förbättrar följsamheten till behandlingen.
ADHD (Attention Deficit Hyperactivity Disorder) är en neuroutvecklingsstörning som påverkar både barn och vuxna. Störningen karakteriseras av tre huvudsymptomgrupper: uppmärksamhetsbrist, hyperaktivitet och impulsivitet. Uppmärksamhetsproblem visar sig genom svårigheter att fokusera, glömska och problem med att slutföra uppgifter.
Hyperaktivitet och impulsivitet inkluderar rastlöshet, svårigheter att sitta stilla och tendens att agera utan att tänka efter. Hos vuxna kan symptomen vara mer subtila men påverka arbete, relationer och dagligt liv betydligt. Diagnostik kräver noggrann utredning och regelbunden uppföljning är viktig för att optimera behandlingen.
Läkemedelsbehandling är ofta förstahandsval vid ADHD. Stimulerande läkemedel som metylfenidat finns i olika formuleringar - kortverkande som Ritalin och långverkande som Concerta. Amfetaminpreparat utgör ett alternativ med något annorlunda verkningsmekanismer.
Atomoxetin är ett icke-stimulerande alternativ som kan vara lämpligt när stimulantia inte tolereras eller är kontraindicerade. Dosering påbörjas försiktigt och titreras gradvis uppåt baserat på effekt och biverkningar.
Sömnstörningar påverkar miljontals svenskar och kan ha allvarlig inverkan på livskvaliteten. Insomni är den vanligaste formen och innebär svårigheter att somna, återkommande uppvaknanden eller för tidig uppvakning. Kronisk sömnlöshet kan leda till depression, koncentrationssvårigheter och försämrad immunförsvar.
Narkolepsi kännetecknas av okontrollerbar dagtrötthet och plötsliga sömnattacker, medan hypersomni innebär överdriven dagsömn trots tillräcklig nattsömn. Sömnrelaterade andningsstörningar som sömnapné orsakar upprepade andningsavbrott under natten, vilket resulterar i fragmenterad sömn och dagtrötthet.
Moderna sömnläkemedel erbjuder olika behandlingsalternativ beroende på störningens typ och svårighetsgrad:
Säker användning kräver noggrann dosering och begränsad behandlingstid för att undvika beroende. Läkemedelsinteraktioner och biverkningar måste övervakas, särskilt hos äldre patienter som har ökad risk för fall och kognitiv påverkan.
Ätstörningar är komplexa psykiska tillstånd som kräver specialiserad vård. Anorexia nervosa kännetecknas av extrem viktminskning, förvrängd kroppsbild och intensiv rädsla för viktökning. Bulimi innebär återkommande episoder av hetsätning följt av kompensatoriska beteenden som kräkningar eller laxeringsmissbruk.
Hetsätningsstörning är den vanligaste ätstörningen och innebär regelbundna episoder av okontrollerat ätande utan kompensatoriska åtgärder. Riskfaktorer inkluderar genetisk predisposition, perfektionism, trauma och samhälleliga skönhetsideal. Fysiska komplikationer kan vara livshotande och omfattar hjärtarytmier, elektrolytrubbningar och tandskador.
Farmakologisk behandling kompletterar psykoterapeutiska insatser och nutritionsrehabilitation. Antidepressiva, särskilt SSRI-preparat som fluoxetin, har visat effekt vid bulimi genom att minska frekvensen av hetsätnings- och kräkningsepisoder.
Samtidiga psykiska tillstånd som depression och ångest behandlas med lämpliga psykofarmaka. Nutritionsstöd inkluderar vitaminer, mineraler och proteintillskott för att korrigera näringsbrister. Samordnad vård mellan psykiatriker, dietister, psykologer och allmänläkare är avgörande för framgångsrik behandling och förebyggande av återfall.
