Hypertoni, eller högt blodtryck, definieras som ett blodtryck över 140/90 mmHg vid upprepade mätningar. Tillståndet är ofta symtomlöst, vilket gör det särskilt farligt då det kan leda till allvarliga komplikationer som hjärtinfarkt, stroke och njurskador. Många personer med hypertoni upplever inga tydliga symtom, men vissa kan märka huvudvärk, yrsel eller näsblod. Regelbunden kontroll av blodtrycket är avgörande för tidig upptäckt och förebyggande av framtida kardiovaskulära problem. Behandlingen fokuserar på att sänka blodtrycket till målvärden under 140/90 mmHg, eller lägre beroende på patientens riskprofil. Livsstilsförändringar spelar en central roll som komplement till medicinering och inkluderar regelbunden fysisk aktivitet, viktminskning vid övervikt, minskat saltintag och begränsning av alkoholkonsumtion.
Det finns flera effektiva läkemedelsklasser för behandling av hypertoni tillgängliga på den svenska marknaden:
Behandling av hypertoni kräver individuell anpassning där läkaren väljer läkemedel baserat på patientens ålder, övriga sjukdomar och eventuella biverkningar. Kombinationsterapi med flera läkemedel är ofta nödvändig för att uppnå målblodtryck. Regelbunden uppföljning är essentiell för att övervaka behandlingseffekt och upptäcka eventuella biverkningar tidigt. Patienter bör också utbildas om vikten av att ta sina mediciner enligt ordinationen och att mäta blodtrycket hemma när det är indicerat.
Hjärtsvikt är ett tillstånd där hjärtat inte kan pumpa blod effektivt nog för att tillgodose kroppens behov av syre och näringsämnen. Tillståndet delas in i akut hjärtsvikt, som utvecklas snabbt och kräver omedelbar vård, och kronisk hjärtsvikt som utvecklas gradvis över tid. De vanligaste symtomen inkluderar andnöd vid ansträngning eller vila, uttalad trötthet, vätskeansamling i ben och fötter samt minskad fysisk prestationsförmåga. Tidig diagnos och behandling är avgörande för att förbättra livskvaliteten och förhindra försämring. Hjärtsvikt kan ha många orsaker, inklusive hjärtinfarkt, högt blodtryck, hjärtklaffsjukdom eller kardiomyopati. Behandlingen syftar till att lindra symtom, förbättra hjärtfunktionen och förhindra sjukdomsprogression.
Behandlingen av hjärtsvikt bygger på flera läkemedelsklasser som arbetar synergistiskt:
Behandlingen individualiseras baserat på hjärtsviktens svårighetsgrad, patientens symtom och tolerans för olika läkemedel. Regelbunden uppföljning med hjärtspecialist är viktig för optimal dosanpassning och övervakning av behandlingseffekt.
Kranskärlssjukdom uppstår när hjärtats kranskärl blir förträngda eller blockerade på grund av ateroskleros, en process där fettavlagringar och plack byggs upp i kärlväggarna. Detta leder till minskad blodtillförsel till hjärtmuskeln, vilket kan orsaka bröstsmärtor (angina). Stabil angina uppträder vid ansträngning och försvinner med vila, medan instabil angina kan uppstå i vila och kräver akut medicinsk behandling. Förebyggande åtgärder inkluderar livsstilsförändringar som rökstopp, regelbunden motion och hälsosam kost.
Behandlingen av kranskärlssjukdom involverar flera läkemedelsgrupper. Nitroglycerin används för akut behandling av anginaanfall, medan långverkande nitrater som Isosorbidmononitrat och Isosorbiddinitrat ger längre skydd. Behandlingsarsenalen inkluderar även:
Optimal behandling kräver ofta kombinationer av läkemedel tillsammans med livsstilsförändringar som grund. Regelbunden kardiologisk kontroll säkerställer att behandlingen anpassas efter patientens behov och sjukdomsutveckling.
Hjärtrytmrubbningar omfattar olika tillstånd där hjärtats normala rytm störs. Förmaksflimmer och förmaksfladder är vanliga förmaksarytmier, medan ventrikulära arytmier kan vara livshotande. Bradykardi innebär för långsam hjärtrytm, medan takykardi betyder för snabb rytm. Symtom kan inkludera hjärtklappning, yrsel, andfåddhet och bröstsmärtor. Diagnostik sker främst genom EKG-undersökningar.
Antiarytmiska läkemedel klassificeras i fyra huvudgrupper baserat på deras verkningsmekanismer:
Vid förmaksflimmer krävs ofta antikoagulantia som Warfarin, Apixaban eller Rivaroxaban för att förebygga stroke genom att minska risken för blodproppsbildning.
Djup ventrombos (DVT) är en allvarlig sjukdom där blodproppar bildas i de djupa venerna, vanligen i ben och bäcken. Lungemboli uppstår när en blodpropp lösgör sig och fastnar i lungkärlen, vilket kan vara livshotande. Riskfaktorer inkluderar långvarig immobilisering, kirurgi, cancer, graviditet och ärftliga koagulationsdefekter. Typiska symtom vid DVT är smärta, svullnad och värme i det drabbade benet, medan lungemboli kan ge andnöd, bröstsmärta och hosta.
Behandlingen av venös tromboembolism baseras på antikoagulantia som förhindrar vidare blodproppbildning. Direktverkande orala antikoagulantia (DOAK) som Apixaban, Rivaroxaban och Dabigatran är ofta förstahandsval tack vare enklare hantering. Warfarin kräver regelbunden INR-kontroll för optimal dosering. Lågmolekylärt heparin som Enoxaparin eller Tinzaparin används initialt eller vid kontraindikationer mot orala preparat. Behandlingslängden varierar från 3-6 månader upp till livslång behandling beroende på riskfaktorer.
Förebyggande behandling är avgörande för högriskpatienter. Primär prevention ges till patienter med tillfälliga riskfaktorer, medan sekundär prevention är viktig efter genomgången tromboembolism. Noggrann riskbedömning för blödningskomplikationer måste vägas mot trombosrisken för att optimera behandlingen.
Lipidrubbningar är en av de viktigaste riskfaktorerna för hjärt-kärlsjukdom. Förhöjt LDL-kolesterol ("dåligt kolesterol") främjar åderförkalkning, medan HDL-kolesterol ("bra kolesterol") har skyddande effekter. Höga triglycerider ökar också den kardiovaskulära risken. Lipidrubbningar kan vara ärftliga, som familjär hyperkolesterolemi, eller förvärvade genom livsstilsfaktorer som felaktig kost, fysisk inaktivitet och övervikt.
Statiner är förstahandsval för behandling av förhöjt kolesterol och inkluderar:
Vid statinintolerans används Ezetimib som hämmar kolesterolupptaget. PCSK9-hämmare reserveras för högriskpatienter med otillräcklig effekt av konventionell behandling. Fibrater som Fenofibrat används vid höga triglycerider. Kombinationsbehandlingar kan vara nödvändiga för att nå behandlingsmålen.
Individuella målvärden för LDL-kolesterol baseras på patientens kardiovaskulära risk, från <2,6 mmol/L för lågriskpatienter till <1,4 mmol/L för högriskpatienter. Livsstilsåtgärder med hälsosam kost och regelbunden fysisk aktivitet utgör grunden i all behandling. Regelbunden laboratoriekontroll säkerställer behandlingseffekt och upptäcker eventuella biverkningar.
